Efter en perfekt helg med kanonväder o krogbesök samt grillning hos nya vänner känns det tungt att veta att barnen åker till Turkiet med deras mamma o hennes nya kille, han som för övrigt var min vän innan jag skiljde mig.
Klart jag hoppas och vill att barnen ska ha det roligt och alldeles fantastiskt, det missunnar jag dem inte MEN det är fantastiskt jobbigt att inte få dela detta äventyr med dem.

Sedan ska jag vara rak och också säga att jag alltid blir lite rädd att inte kunna erbjuda mina barn samma mängd glädje och upplevelse. Klart jag vet att det är fel och att barnen inte värderar sina föräldrar på det sättet men det är inte så enkelt att bara sluta...de flesta narkomaner vet ju också att det är fel att knarka men kan inte sluta ändå.

Jag måste försöka bli bättre på att ta tillvara tiden och göra det vi vill. Tyvärr är möjligheterna små eftersom vi är många i min nya familj o av olika anledningar har vi det svårt att ta oss från stockholm.

Jajaja fårbita ihop fokusera på det jag hsr och ta tag i dagen. Blir ju inte bättre av att ligga o deppa...eller?