medelmannen.blogg.se

Vad finns egentligen gemensamt?
Jag vill fram och du vill stanna
När jag vill på konsert eller evenemang blir du sjuk
Du vill inte vara på en strand så att åka och bada kan vi glömma.
Att ta oss till ett annat land fungerar om vi inte flyger så weekend resa för jag göra själv.
Därför funderar jag på vad vi egentligen har att ge...

Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt och så fort som den senaste månade gått måste jag haft galet kul! Känns ju skönt att veta.

 

Efter sommarens stress över att hitta på saker att göra har nu rutinerna återigen intagit livet. Funderar på om någon tänker på att jag inte har någon som är hemma och fixar markservicen när jag ca 7 dagar i veckan ägnar mig åt mina barns aktiviteter. Övriga ledare har ju en partner som antagligen drar ett ganska så stort lass. Måste kanske säga ifrån om något av alla idiella uppdrag jag halkat in på.

 

Idag bestämde jag mig i alla fall för att ta ledig v44 för att göra något roligt med barnen. Vad återstår att se.

Vill helst utomlands men det är ju inte gratis och sedan är särbon inte speciellt sugen på att flyga... ännu en intressekonflikt galore. Att stanna i Sverige skulle ju kunna funka men det är lite tidigt att åka skidor och lite sent för att bada så vad ska man då göra? Hyra en stuga i smögen och spela yatzy? Får surfa vidare och se om internet kan hjälpa till med idéer.

 

Jag har visst blivit erbjuden ett nytt jobb också, det värmer ganska rejält att veta att höjdarna suttit på managementmöte och diskuterat mig och dessutom kommit fram till att erbjuda mig tjänsten. OK fick inte igenom alla önskningar men att ha denna rad i CV´t öppnar nog en hel del dörrar i framtiden.

 

Har dragit ner rätt ordentligt på trevligheten mot barnens mor, tycker det börjar bli dags för henne att förstå att vi är skiljda och även om vi kan prata med varandra så är vi inte bästa vänner, inte jag i alla fall. Det känns rätt skönt men samtidigt har jag lite svårt att klippa helt. Hon har ju lyckats infiltrera mina/våra gamla vänner och fått allt att framstå som det är så himla bra. Blir också lite sne på folk som till mig uttrycker sig frågande till hennes agerande men sedan är så flata att de spelar med när de träffar henne. Skulle livet vara enklare och världen bättre om folk var lite mer rakryggade?

 

Men det är bara att fortsätta ta tag i livet och denna helg har jag endast dottern hemma, ska blir kul att bara få rå om henne och hitta på ngt skoj bara vi. Och idag är det onsdag och jag har en IPA kvar i kylen...

Som av en öppen hand träffas jag
faller ner, ner likt en droppe dagg som släppt sitt strå
ett slukhål utan färg!, utan ljud! utan chans?
Känner hoppet fly men reser mig
Öppnar mina ögon och ser ett sken, reser mig och klättrar
klättrar upp mot min framtid

Vilken kväll, vi åkte in till kungliga Södermalm för att trotsa solen och gå på bio. Sightseers stod på önskelistan.

Efter inhandlade biljetter tog vi en promenad längs Götgatan för att landa på Feca, ett fik med fantastiska mackor, gott kaffe och ännu godare glass.

Det är något visst med att sitta och titta ut över den strida ström av männsikor som faktiskt passerar, ibland utan att man tänker på det. Och det roligaste är givetvis alla olika typer av folk man får upptäcka, allt från de påtände affe pundare till "wannabe" stekare, ja och så en hel del normala människor som utför sina vardagssysslor. Stockholm är nog trots allt en levande stad. Tänk om vi bara vågade prata lite mer med varandra.

 

Men hur var filmen då? Faktiskt riktigt bra och underhållande trots den svarta och något absurda vinklingen. Rekommenderar er att se den. Dessutom ett fantastiskt bra soundtrack som verkligen förstärkte känslan som själva filmen byggde. Planerna på husvagnssemster känns än mer avlägsna.

 

Ikväll väntar andra aktiviteter för att hålla längtan efter barnen så långt borta som möjligt. I och för sig är det fotbollsträning men då vi är helt utan barn för första gången på hur länge som helst så vore det ju korkat att åka och ta hand om andras barn istället för varandra...speciellt som det kommer 4 andra ledare.

 

 

 

 

 

Vet inte hur det kommer sig med siffran 3s förekomst är påtaglig.

Just nu inne på 3e dagen efter en tre veckors semester med mina barn så nu väntar hela tre veckor utan dem. Kan bara gissa hur stor längtan kommer bli.

Dessutom börjar det också närma sig tre år sedan jag skiljde mig...

 

Mycket av innehållet i denna blogg kommer handla om livet som ensam pappa och kontrasterna mellan att leva med och utan barnen. Både på gott och ont. För min egen skull vill jag dryfta de sidor med att inte leva med mina barns mor som jag och kanske många andra känner men som kanske inte är politiskt korrekt att diskuttera. Varför känns det ibland skönt när barnen är hos sin mor och varför känner man ibland ångest för att man inte hittar på tillräckligt med roliga saker när de är hos mig? Varför är det så lätt att hamna i hamsterhjulet att ständigt vara den bästa föräldern, så som vi vuxna tror att den föräldern ska vara? Och vad hände med alla kompisar man hade en gång? Tanken är inte att få fram svar eller få vetskap om vad som är rätt eller fel, bara att få skriva det jag känner och upplever. 

 

...och så var det där med siffran 3. Om tre dagar är det lördag och då ska jag på grillfest med tre par i leken men innan dess är vi 3 gamla kompisar som ska gå ut och dricka en öl eller tre.

 

Har ingen förhoppning om att ändra världen med denna blogg men om någon av er väljer att följa den så önskar jag er trevlig läsning och att jag kan bjuda er på en eller annan tankeställare och förhoppningsvis några skratt.

 

Medelmannen